Just nu är jag så lycklig. Har fått ett jobb, är bland mina fina kompisar som jag har sakat så och sen så har jag Patrik. Killen som innan har varit min kompis men som jag nu är helt upp överr öronen kär i och som gör mig så lycklig.
Sen tänker jag tillbaka på hur jag mådde för ett år sedan. När han hade gått ut ur min lägenhet med orden vi kan inte ses mer och sen sårat mig ännu mer. Det pluss all stress av att ta studenten, klara av två jobb och träning blev bara för mycket. Bara av att se honom så började hela jag skaka och det var så jobbigt. Men nu när vi var ute i lördags och han var där men jag inte brydde mig, den känslan! Jag blir inte arg eller ledsen när jag ser honom för jag bryr mig verkligen inte för jag mår så jäkla bra och är så lycklig!
Visst, att bo med fyra människor i en etta när man är introvert som person är kanske inte det lättaste eller roligaste hela tiden. Att känna sig dålig på sitt jobb nu i början är inte heller det roligaste. Men när man sätter allt i perspektiv så är jag ändå helt galet lycklig. Och bara den tanken gör mig ännu lyckligare!