Pauline Strand

Saknar Rut

Publicerad 2017-05-29 10:26:34 i Livet och sånt

Förra veckan kom Erik hit en sväng och hälsade på. Slutade med att jag åkte med honom hem sen istället när det var så himla fint väder. Ville inte sitta i en varm lägenhet då. 

Men nu är jag tillbaka i Örebro igen. Dock utan Rut. Hon ska bo hemma hos mamma och pappa i sommar när jag jobbar. Planen var inte att hon skulle flytta hem till dom förrän om en vecka utan följt med mig och Patrik till Norge i helgen och att han skulle tagit med henne hem till mamma och pappa sen när han åkte tillbaka för att jobba igen. Men Patrik sa nu i helgen att han tyckte det var bättre om Rut inte följde med till Norge alls denna gången utan att vi åkte ensamma. Så nu sitter jag här ensam hemma, saknar Rut något fruktansvärt och är arg på Patrik för att han fick mig att lämna henne tidigare... Helt galet vad tomt det är i lägenheten utan Rut... Trodde inte jag skulle tycka det var såhär jobbigt att vara utan henne. Men antar att det är värst nu när jag är hemma där hon i vanliga fall är en del av min vardag. 

Har tenta på torsdag så är egentligen bra att jag inte har Rut här så jag verkligen kan fokusera på den nu. Måste storstäda lägenheten, packa och allt sånt också.. Ush massa tråkiga måsten. Ska försöka fokusera på plugget lite nu och försöka förtränga att Rut inte är här. Ligger just nu i soffan och tycker mest synd om mig själv vilket inte riktigt hjälper.... Min älskade lilla marodör, att det kan bli så tomt utan henne..


Plugg, brand och promenad

Publicerad 2017-05-20 10:27:48 i Livet och sånt

Här hemma består livet av mest plugg nu för tiden. Tenta om två veckor på allt vi haft hela terminen... Så mitt köksbord är för tillfället borta och helt täckt av böcker osv. 


Var så himla otäckt igår. Kollade ut genom fönstret och såg bara kolsvart rök. Är min största skräck att det ska börja brinna hör i huset och jag ska få med mig Rut ut. Så fick nästan halv panik när jag såg röken och tog med mig Rut ut fort som bara den. Ute såg jag att det inte var vårt hus som brann iallafall utan vårt sophus som ligger kanske 20-30 meter från huset. Helt övertänt var det när vi kom ut. Men brandkåren kom väldigt snabbt ändå och släckte det. Antagligen någon smart människa som slängt en engångsgrill som inte var helt släckt... Men skönt att det "bara" var sophuset iallafall. Men hade lite svårt att slappna av sen på kvällen. Har sån sjuk respekt för brand. Är så obehagligt... 

Aja, ska försöka få med mig min hund ut på promenad nu. Vaknade för över en timma sen men hon har vägrat att gå ut. I vanliga fall så går vi på promenad det första vi gör när vi vaknar så vet inte vad som hänt med henne. Men ifs så vaknade jag inatt av att hon låg och tuggade tuggben (?) så hon är väl extra trött idag eftersom hon inte sovit hela natten. 

Perfekta Rut

Publicerad 2017-05-12 09:27:37 i Livet och sånt

Igår var det dags för röntgen utav ruts armbågar och ena tassen. Det var så himla obehagligt när hon blev sederad. Han satt upp och vägrade lägga sig först. Ögonlocken blev tyngre på henne, mungiporna började hänga, tungspetsen hängde ut lite och hon blev helt "borta" och reagerade inte på när jag klappade eller pratade med henne. Även om man vet att hon är sederad så var den ändå jobbigt att se henne sån... 


Gick super att röntga henne iallafall. Världens bästa vetrinär och djursköterska!!!! Passade på att klippa hennes klor och tassar när hon ändå var sederad. Hon har kommit in i en integritetsperiod där man absolut inte får pilla med hennes tassar, inte superpraktiskt.... men nu är hon superfin! Hon fick nästan en riktig spabehandling under tiden hon sov haha.

Men allt såg superfint ut iallafall på röntgen! Så fruktansvärt skönt!!! Varit riktigt orolig över att det skulle vara något som skulle påverka hennes liv. Kunde verkligen andas ut när veterinären visade röntgenbilderna och berättade att allt såg perfekt ut. Hon tyckte fortfarande dock att hon kändes lite "tjockare" över den ena armbågen men att de antagligen bara är en liten inflammation pga felbelastning efter att hon stukade tassen och att det kommer försvinna av sig själv. Så nu kan vi busa en massor igen, gå lite längre promenader, busa med hundkompisar och gå i trappor igen. Ska bli ganska skönt att slippa bära 17 kg hund upp och ner för alla trapporna nu hehe...
 


Försök till plugg

Publicerad 2017-05-08 22:17:40 i Livet och sånt

Sitter och försöker plugga. Ni kan ju säkert tänka er hur det går med tanke på att jag nu istället skriver här... Gör nästan allt annat än pluggar haha. Kollat hundburar eftersom vi ska köpa en ny, kollat på balklänningar eftersom jag har mersmak från i helgen, läst alla bloggar, kollat allt på facebook osv. Har snart fått gjort allt inför nästa seminarium. Men fastnade på några fruktanvärt tråkiga frågor och då svävade jag iväg... Har ju i vanliga fall bäst fokus på att plugga på kvällarna men tydligen inte ikväll. Jobbar ju i och för sig bäst under press också och detta seminariet ska jag inte ha förrän om först några dagar så är ute i god tid denna gången. Skulle behöva börja ta tag i tentapluggandet nu också. Men samma där, har inte riktigt kniven på strupen än. Men nästan. Är 4 veckor kvar till tenta och måste repitera allt från denna terminen vilket är ganska mycket. Så är egentligen god tid att ta tag i det nu. 
 
Men ska försöka fokusera nu igen. Snart kommer nog Rut och buffar på mig för hon vill ut och kvällskissa. Lilltjejen har sovit nästan hela dagen. Alltidså när hon kommer hem igen efter att ha varit hemma hos mamma och pappa, måste vila upp sig då. 
 

Slottsbalen

Publicerad 2017-05-07 15:36:53 i Livet och sånt

Herregud vilken kväll vi hade igår! Vi som i vanliga fall är världens pensionär stapplade in i lägenheten vid fyra imorse... Igår anordnades juridiska föreningens årliga slottsbal som jag och Patrik gick på. Så himla rolig och trevlig kväll! Massa god mat, härlig underhållning och dans. Fick nästan dra med mig Patrik hem vid fyra för han ville vara kvar ännu längre. Aldrig sett han dansa så mycket innan! 


Idag mår man ju dock som man förtjänar... hade glömt bort hur fruktansvärt det är att vara bakis. Vi kom upp ut sängen först vid 12 och har inte gjort så mycket mer än slappat i soffan och kollat film. Mysigt ändå. Ska fixa oss lite nu och åka hem till mamma och pappa och hämta Rut. Saknar den lilla grisen! Så himla tomt här hemma utan henne. Sen ska Patrik tyvärr tillbaka till Karlsborg. Alltid lika jobbigt när han ska tillbaka till jobbet igen. Varför går helgen så fort för? Som tur är så kommer han hem nästa helg igen vilket är skönt.





Skruttan

Publicerad 2017-05-05 23:14:05 i Livet och sånt

Idag har jag varit med Rut hos veterinären i Västerås som vår hundtränare rekommenderade för att kolla upp hennes tass. Det tog längre tid att bli bra än vad det skulle enligt den första veterinären. Jag tycker fortfarande att hon i vissa steg inte vill belasta helt på tassen även om hon inte haltar. 

Är så glad att jag ändå åkte dit trots att det är en bit bort för oj vilken duktig och ordentlig veteinär! Hon klämde, böjde, drog och kände i alla fyra benen superordentligt. Kan inte påstå att Rut älskade det direkt men hon skötte sig sååå bra! Veterinären hittade att hon reagerar på båda armbågarna fram och sen på ena tån (vilket var det enda jag hittade att hon hade ont i när hon haltade). Även en fysioterapeut kom och klämde på Rut och sa också att det är något som inte helt stämmer med armbågarna... dock hade dom missat säga till oss att hon inte fick äta något på morgonen så dom kunde inte söva henne och röntga. Så på torsdag ska vi tillbaka igen för röntgen. Får hålla alla tassar och tår nu att det inte är något allt för dumt med hennes armbågar! Så jobbigt om hon skadat sig på något sätt som kan påverka henne i framtiden. Hon är ju så himla liten fortfarande... 
Just nu är jag bara så glad ändå över att jag faktiskt litade på magkänslan över att något inte var helt 100 med henne efter krocken och åkte med henne till någon som kände genom henne ordentligt. 

Måste bara få lägga till hur otroligt stolt jag var ut över veterinärbesök över min tjej idag. Att vara lugn är inget som är lätt för henne och vi har tränat så mycket på passivitet. Så att idag se henne kunna lägga sig ner helt avslappnad inne hos veterinären medan vi väntade och sen även att hon la sig mer utomhus när vi väntade på Patrik kändes så jäkla fantastiskt! All träning har lönat sig lite iallafall! Bästa tjejen <3


Lite lugn och ro hemma

Publicerad 2017-05-01 22:55:04 i Livet och sånt

Har sovit kasst inatt. Vaknat en massor av och till och varit allmänt orolig. Rut mår tipptopp och sovit gott hela natten. Låg och gosade länge i soffan i förmiddags efter morgonpromenaden och frukost. Min älskling. Fick sån ångest av tanken på att sitta ensam hemma hela dagen så packade in mig och Rut i bilen och åkte hem till mamma och pappa istället. Skönt att slippa vara ensam och underbart att passa på och njuta av det fantastiska vädret. Rut har fått springa lös, busa massor, umgås med några av sina favvo-människor och ha det allmänt bra. 


Jag har svårt att sluta tänka på gårdagskvällen. Konstant dåligt samvete och ångest. Har försökt njuta så mycket som möjligt av dagen ändå. Var och spelade lite golf för första gången i år. Stod bara och slog lite på rangen men alltså oh vad underbart det är ändå. Känslan när man börjar känna att svingarna och slagen blir bättre och bättre är underbar. Ska försöka ta mig iväg en sväng imorgon också. Avslutade kvällen här hemma med grillat. Också första gången för i år. Underbart gott blev det! 

Men nu ska jag försöka sova lite. Hoppas på lite bättre sömn inatt.




Valborg

Publicerad 2017-05-01 00:43:00 i Dagbok

Denna kvällen kan varit den värsta någonsin. Jag har gråtit, haft så fruktansvärt dåligt samvete och känt mig som den sämsta människan i världen. 
Jag tog med mig Rut in till stan för att kolla på valborgsmässoelden. Tänkte att det skulle bli lite bra träning för henne med alla människorna. Vi kunde hålla oss lite undan, belöna massor om det går bra och sen åka hem. Skulle det bli för mycket för henne så skulle vi ta första bussen hem och sova istället. Men det gick hur bra som helst! Hon gick så fint bredvid mig, satt mellan mina ben när vi stod still och kollade och hälsade på mina kompisar på ett för henne fint sätt. Hon vifftade på svansen hela tiden, verkade inte stressa upp sig och skötte sig som sagt sååå bra. 
 
Men så kom fyrverkerierna. Trodde aldrig hon skulle reager på dom. Hon har inte reagerat på varken fyrverkerier eller skott innan så hade aldrig kunnat tro att hon skulle göra det nu heller. Hon låg lugnt bredvid mig på marken och tuggade på sitt tuggben och var hur lugn som helst. Men sen. Alltså fy fan. Hon fick panik. Har aldrig sett henne sån. Fick med henne till en liten tom gräsplätt där jag satte mig ner och höll fast henne på marken och försökte ge henne så mycket trygghet som jag bara kunde. Det var fruktansvärt. Mina tårar bara sprutade och jag hatade mig själv just då för att jag hade varit så naiv och trott att det skulle gå bra. Hon lugnade sig ändå en del och mot slutet av fyrverkerierna så stod hon ändå still utan att jag behövde hålla fast henne. Hon var forfarande skakis men jättemycket lugnare än innan. 
 
Men det absolut värsta med allt detta var att vuxna människor i medelåldern står och skriker på mig samtidigt som jag står och försöker med allt jag kan för att lugna min hund. Skriker att jag är en vädelös hundägare, sånna som mig inte borde få ha en hund, hur fan kan jag sitta med henne där, att jag borde springa därfrån med henne. Inte en enda försökte hjälpa mig genom människorna och ut med henne utan alla bara skrek på mig. Även när fyrverkerierna var slut så gick folk förbi mig och sa saker.
 
Hur fan tänker dessa människor?! Tror ni att det på något sätt hjälper att ni står och skriker när min hund har panik och jag har panik? Tror ni det hjälper att få mig att känna mig ännu mer värdelös än vad jag redan är när jag samtidigt ska försöka trösta och finnas där för min hund? 
 
Rut mår bra nu. Hon slutade skaka snabbt, somnade direkt när vi kom ombord på bussen hem och sover så gott nu. Jag däremot har inte slutat gråta sen fyrverkerierna smällde. Jag ligger och mår illa i sängen över hur kvällen blev. Över vad jag utsatte Rut för. Men jag är helt 100 % att jag gjorde rätt som inte sprang iväg från fyrverkerierna med Rut. Att jag inte tog en redan panikig hund och stressade upp henne ännu mer genom att ta mig genom massa folk. Utan att jag satte mig ner med henne på en gräsfläck och gav henne så mycket trygghet som jag bara kunde i en sån hemsk situation som detta var. Jag vet att hon mår bra nu och är lugn och trygg. 
 
Men jag mår inte bra. Och mest är det på grund av alla dom kommentarerna från helt okända människor. Jag hör fortfarande hur dom skriker på mig. Hur man som vuxen människa tro att det hjälper på något sätt?! Hur kan dom stå och skrika på mig att sånna som mig inte borde ha hund? Dom har INGEN aning om hur jag är som hundägare. Ja, jag gjorde ett offantligt stort misstag idag. Och det är något som har satt ärr i Rut men också i mig. Jag kommer ALDRIG utsätta henne för något sådant igen. Jag ser ner på mig själv efter detta. Hur kunde jag tro att det skulle gå bra? Hur dum i huvudet är jag egentligen? 
 
Jag är så arg på dessa vuxna människorna. Allt det dom skrek till mig. Jag hörde nog inte ens hälften eftersom jag bara fokuserade på Rut. Men det jag hörde. Dom fick mig att ifrågasätta mig själv och göra mig mer rädd i en situation där jag bara skulle behövt behålla lugnet för att inte stressa upp min hund mer. Jag vet att Rut och lugn och trygg nu. Att hon mår bra. Men det gör inte jag. Och det kommer ta lång tid innan jag slutar ifrågastätta mig som hundägare nu. Trots att jag vet att jag fick min skräckslagna hund lugn i en hemsk miljö. Trots att jag fick henne att slappna av och somna innom 15 minuter efter fyrverkerierna även fast vi fortfarande var på stan då. På grund av er så ligger jag och gråter nu. På grund av er så ifrågasätter jag mig själv som hundägare fast jag egentligen vet att jag gör ett bra jobb. På grund av er mår mår jag illa, gråter och kan inte sova.
 

Om

Min profilbild

Pauline Strand

Hejsan! Mitt namn är Pauline och jag är 23 år. Jag bor i Örebro tillsammans med min hund Rut och min sambo Patrik, som dock bara är hemma ibland eftersom han annars jobbar inom försvaret. Själv spenderar jag tiden med att försöka plugga till jurist. Här får ni läsa om livet i allmänhet, alla tankar som har en tendens att snurra runt i mitt huvud och allt är skrivet med en massa felstavningar.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela