Pauline Strand

Valborg

Publicerad 2017-05-01 00:43:00 i Dagbok

Denna kvällen kan varit den värsta någonsin. Jag har gråtit, haft så fruktansvärt dåligt samvete och känt mig som den sämsta människan i världen. 
Jag tog med mig Rut in till stan för att kolla på valborgsmässoelden. Tänkte att det skulle bli lite bra träning för henne med alla människorna. Vi kunde hålla oss lite undan, belöna massor om det går bra och sen åka hem. Skulle det bli för mycket för henne så skulle vi ta första bussen hem och sova istället. Men det gick hur bra som helst! Hon gick så fint bredvid mig, satt mellan mina ben när vi stod still och kollade och hälsade på mina kompisar på ett för henne fint sätt. Hon vifftade på svansen hela tiden, verkade inte stressa upp sig och skötte sig som sagt sååå bra. 
 
Men så kom fyrverkerierna. Trodde aldrig hon skulle reager på dom. Hon har inte reagerat på varken fyrverkerier eller skott innan så hade aldrig kunnat tro att hon skulle göra det nu heller. Hon låg lugnt bredvid mig på marken och tuggade på sitt tuggben och var hur lugn som helst. Men sen. Alltså fy fan. Hon fick panik. Har aldrig sett henne sån. Fick med henne till en liten tom gräsplätt där jag satte mig ner och höll fast henne på marken och försökte ge henne så mycket trygghet som jag bara kunde. Det var fruktansvärt. Mina tårar bara sprutade och jag hatade mig själv just då för att jag hade varit så naiv och trott att det skulle gå bra. Hon lugnade sig ändå en del och mot slutet av fyrverkerierna så stod hon ändå still utan att jag behövde hålla fast henne. Hon var forfarande skakis men jättemycket lugnare än innan. 
 
Men det absolut värsta med allt detta var att vuxna människor i medelåldern står och skriker på mig samtidigt som jag står och försöker med allt jag kan för att lugna min hund. Skriker att jag är en vädelös hundägare, sånna som mig inte borde få ha en hund, hur fan kan jag sitta med henne där, att jag borde springa därfrån med henne. Inte en enda försökte hjälpa mig genom människorna och ut med henne utan alla bara skrek på mig. Även när fyrverkerierna var slut så gick folk förbi mig och sa saker.
 
Hur fan tänker dessa människor?! Tror ni att det på något sätt hjälper att ni står och skriker när min hund har panik och jag har panik? Tror ni det hjälper att få mig att känna mig ännu mer värdelös än vad jag redan är när jag samtidigt ska försöka trösta och finnas där för min hund? 
 
Rut mår bra nu. Hon slutade skaka snabbt, somnade direkt när vi kom ombord på bussen hem och sover så gott nu. Jag däremot har inte slutat gråta sen fyrverkerierna smällde. Jag ligger och mår illa i sängen över hur kvällen blev. Över vad jag utsatte Rut för. Men jag är helt 100 % att jag gjorde rätt som inte sprang iväg från fyrverkerierna med Rut. Att jag inte tog en redan panikig hund och stressade upp henne ännu mer genom att ta mig genom massa folk. Utan att jag satte mig ner med henne på en gräsfläck och gav henne så mycket trygghet som jag bara kunde i en sån hemsk situation som detta var. Jag vet att hon mår bra nu och är lugn och trygg. 
 
Men jag mår inte bra. Och mest är det på grund av alla dom kommentarerna från helt okända människor. Jag hör fortfarande hur dom skriker på mig. Hur man som vuxen människa tro att det hjälper på något sätt?! Hur kan dom stå och skrika på mig att sånna som mig inte borde ha hund? Dom har INGEN aning om hur jag är som hundägare. Ja, jag gjorde ett offantligt stort misstag idag. Och det är något som har satt ärr i Rut men också i mig. Jag kommer ALDRIG utsätta henne för något sådant igen. Jag ser ner på mig själv efter detta. Hur kunde jag tro att det skulle gå bra? Hur dum i huvudet är jag egentligen? 
 
Jag är så arg på dessa vuxna människorna. Allt det dom skrek till mig. Jag hörde nog inte ens hälften eftersom jag bara fokuserade på Rut. Men det jag hörde. Dom fick mig att ifrågasätta mig själv och göra mig mer rädd i en situation där jag bara skulle behövt behålla lugnet för att inte stressa upp min hund mer. Jag vet att Rut och lugn och trygg nu. Att hon mår bra. Men det gör inte jag. Och det kommer ta lång tid innan jag slutar ifrågastätta mig som hundägare nu. Trots att jag vet att jag fick min skräckslagna hund lugn i en hemsk miljö. Trots att jag fick henne att slappna av och somna innom 15 minuter efter fyrverkerierna även fast vi fortfarande var på stan då. På grund av er så ligger jag och gråter nu. På grund av er så ifrågasätter jag mig själv som hundägare fast jag egentligen vet att jag gör ett bra jobb. På grund av er mår mår jag illa, gråter och kan inte sova.
 

Kommentarer

Postat av: Frida Svensson

Publicerad 2017-05-01 15:53:37

Har inga tvivel som helst att du är en utmärkt hundägare. Hur kan du veta att hon skulle reagera på fyrverkerier just idag när hon inte har gjort det innan. Nej det är ju omöjligt. Ingen hade kunnat veta det. Att Rut kunde vara med och åka buss och träffa folk, bara det visar ju att hon är en bra hund och är väluppfostrad. De som har misskött sig i detta sammanhang tycker jag INTE är du och Rut, det är alla idioter som tror att de är störst, bäst och vackrast trots att de egentligen inte vet någonting, speciellt vad det verkar inte om hundar. Du verkar ha gjort ett så underbart jobb med Rut, all heder åt dig. Det är så kul att följa det ni gör tillsammans. I mina ögon är du en fantastisk hundägare.

Svar: Tack <3
Pauline Strand

Postat av: Thirza

Publicerad 2017-05-02 10:35:19

Jag kan inte göra något annat än att hålla med Frida ovanför. Vi alla ser ju hur mycket du kämpar med Rut för att hon ska få ett så bra liv som möjligt och bli så väluppfostrad det bara går. Det finns ju otroligt många hundar som är rädda för fyrverkier och det har snarare med deras hörsel att göra än uppfostran. Så tråkigt att detta ska gå ut över dig när andra människor inte har en aning om bakgrunden till Ruts rädsla (som uppenbarligen inte ens verkade finnas). Kämpa på Pow, du är så himla duktig!! <3

Svar: Tack <3
Pauline Strand

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Pauline Strand

Hejsan! Mitt namn är Pauline och jag är 23 år. Jag bor i Örebro tillsammans med min hund Rut och min sambo Patrik, som dock bara är hemma ibland eftersom han annars jobbar inom försvaret. Själv spenderar jag tiden med att försöka plugga till jurist. Här får ni läsa om livet i allmänhet, alla tankar som har en tendens att snurra runt i mitt huvud och allt är skrivet med en massa felstavningar.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela