Pauline Strand

Kompismys, bebisgos och jäkla sjukdomar

Publicerad 2018-12-07 20:46:53 i Livet och sånt

Har så mycket jag vill skriva här men så lite tid att göra det... Är hemma hos mamma och pappa nu i två dagar och njuter lite. Försökt träffa lite folk så känns som jag åkt hela skaraborg runt typ. Var hos farmor i götene och fika, Elin i Lidköping och åt lunch och på hundkurs med mamma och Inez i Mariestad på kvällen igår och idag så har jag varit i Hjo hos Agnes och Charlie, i Skövde för att köpa hundmat mm och sen hemma nu ikväll. Mamma och pappa är dock borta ikväll så jag sitter här själv och ska väl egentligen plugga men jag har NOLL energi och motivartion till det så går sådär... Har tenta på fredag så borde verkligen ta tag i pluggandet. Är så himla mycket som sker nu. Vill verkligen njuta av julen till max och mysa så mycket jag kan med allt fixandes inför den. Men trots att jag försöker göra det så gott jag kan så har jag alltid stressen med skolan i bakhuvudet. Jag klarade min senaste tenta vilket var SÅ skönt. Omtentan hade legat den 5e januari annars så är så sjukt glad att jag slipper den och förhoppningsvis kan få vara lite julledig (dock lär vi säkert få ett PM eller något sånt kul att skriva under julen...). 
 
Var hos mormor på vårdplanering idag också. Hon har ju alzheimers och det blir sämre allt snabbare för henne nu. Känner hur jag har gått runt och oroat mig för denna vårdplaneringen i flera dagar nu för hon inser ju inte själv att hon är sjuk och vill egentligen inte ha någon hjälp alls men hon behöver mer hjälp nu än vad hon gjorde från början. Men gick faktiskt förvånansvärt bra idag ändå! Jag hatar det där när det känns som man bestämmer över huvudet på henne hur hon ska ha det men tror ändå vi lyckades kompromissa och anpassa det så hon får mer hjälp som vi vill att hon ska ha och samtidigt att det blir på ett sånt sätt som mormor vill ha hjälpen. Hade med Rut till henne också när vi hade mötet för mormor älskar verkligen hundarna och det var så bra att ha med henne! Då kunde mormor sitta och klappa henne hela tiden och få en sorts trygghet i henne när vi satt och pratade om allt det jobbiga. Hundar kan verkligen göra så himla stor skillnad för människor vilket man verkligen såg så tydligt idag! Och då är ju Rut verkligen inte någon terapihund, servicehund eller något sånt. Men känner sån lättnad efter denna dagen, axlarna kan verkligen sjunka ner lite. Är skönt för mormors skulle att hon inte inser hur sjuk hon ändå är men allt blir så himla mycket jobbigare för oss när vi vill att hon ska få så mycket och bra hjälp som möjligt för att underlätta och det ständigt är som att man jobbar i motvind. Man vill ju bara hennes bästa. Börjar ockå blir påtagligt hur sjuk hon faktiskt börjar bli nu med vilket är så jobbigt. Jag har innan kunnat stänga av det jobbiga i det och bara fokusera på att hon ska få hjälp osv men nu börjar känslan av hur förjävlig denna sjukdomen faktiskt är komma. Att nu har vi ju det bekräftat att hon faktiskt är sjuk och nu går det så snabbt utför också. Är så irriterad att vi inte har kunnat få henne utredd innan så hon kanske hade kunnat få bromsmediciner i tid. Men har ju inte varit så himla lätt med tanke på att hon inte inser att hon är sjuk. Börjar bli så himla rädd för att någon annan ska bli sjuk nu också. Vet ju att risken för att mamma ska få samma sjukdom är ganska hög och det skrämmer mig så fruktansvärt även om det (förhoppningsvis) är långt kvar innan det skulle bryta ut på henne. Är också så rätt att farmor ska bli sjuk. Hon är ju ändå nästan 90 år så även om hon är hur pigg som helst nu så vet man ju aldrig och det kan ju gå fort. Så jobbiga tankar... 
 
Blev kanske lite långt nu men är så mycket som snurrar i huvudet kring allt nu så lite skönt att skriva av sig nu när jag väl hade lite tid över (eller inte orkar plugga haha)
 
 
Får kompensera allt sjukdoms-depp med bilder på dom är sötnosarna. Att få gosa och lukta på bebisar och kela med hundar kan ju vara bland det bästa här i livet 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Pauline Strand

Hejsan! Mitt namn är Pauline och jag är 24 år. Jag bor i Örebro tillsammans med min hund Rut och min sambo Patrik, som dock bara är hemma ibland eftersom han annars jobbar inom försvaret. Själv spenderar jag tiden med att försöka plugga till jurist. Här får ni läsa om livet i allmänhet, alla tankar som har en tendens att snurra runt i mitt huvud och allt är skrivet med en massa felstavningar.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela