Pauline Strand

En fruktansvärd fredag

Publicerad 2018-01-15 12:32:50 i Livet och sånt

Fredagen blev verkligen inte som planerat. Kom hem till mamma och pappa med Rut vid tio på förmiddagen efter var hade hämtat Inez hos pappa på jobbet. Lagom kaosigt med tre vildar, försöka få in alla saker från bilen osv. Lyckades få alla hundarna lugna i en timme kanske så jag kunde få sova lite (hade sovit knappt 5 timmar den natten) men sen började det igen. Är ju alltid ganska rörigt med flera hundar innan de har hittat sin plats i flocken. Och det var verkligen ett heltidigsjobb med att få alla hundarna nöjda. Casmira låg bara och skällde antingen för att Inez var för nära och busade eller för att hon ville ha godis, Rut blev arg så fort hon hamnade på fel sida kompostgallret mot mig eller när jag gav Inez för mycket uppmärksamhet och Inez är en liten terrorist och verkligen hugger efter allt och alla. Sen ska hon ut och kissa var tredje minut typ också eftersom hon inte riktigt är rumsren än och då blev Rut svinsur för att hon inte fick följa med ut och stod och skällde inne... Herregud vilket kaos. 
 
Sen när det nästan lugnat sig lite, Casmira låg och sov och dom andra lekte jättefint med varandra utan något skällande eller så så stod jag och hade precis diskat ur Inez matskål för att ge henne mat, bryta leken och sen skulle alla hundar få sova lite. Men när jag står där och torkar av matskålen hör jag bara hur Inez börjar skrika  så jag slänger det jag har i händerna och springer dit. Fattade ingenting vad som hade hänt, hon bara ryckte, skrek osv. Visste inte om hon hade satt i halsen, skadat sig på något sätt eller vad det var. Till slut så insåg jag att hon hade ett krampanfall så jag la ner henne platt på golvet. Jag vet ju vad man gör med människor om dom krampar men vad fan gör man med en hund?! Hade verkligen panik samtidigt som jag försökte tänka lite logiskt och komma på vad jag skulle göra. Fick upp telefonen och ringde mamma men efter två signaler la jag på för det var ju inte mamma jag skulle ringa, vad skulle hon kunna göra liksom, det är ju vetrinären jag måste få tag på. Så lyckas ringa upp dom (tack gode gud för jag har det nummret sparat i telefonen och inte behövde börja googla mig fram!). Dom måste undrat vad det var för galen människa som ringde när jag helt hysteriskt försökte få fram att vår 12-veckors valp hade krampat. För när de väl svarade hade krampanfallet gått över. Men när här vaknade till blev hon istället jättearg och rädd och flög in i ett hörn och jag fick inte gå nära (inte så konstigt, hon var väl jätteförvirrad) men bara någon minut senare kom hon skuttandes, var hur glad som helst och ville börja leka med Rut igen. 
 
Vetrinären sa iallafall åt mig att komma in med Inez så efter några paniksamtal till mamma och Patrik (han skulle hämta upp mamma på jobbet och möta mig hos vetrinären) så slängde jag in Inez i bilen och åkte dit. Inez var helt slut både eftersom hon egentligen skulle sova precis när det hände och sen efter kramperna som verkligen sög ur den sista energin ur henne så hon mer eller mindre sov sig genom hela vetrinärbesöket på 2 timmar. Vetrinären kollade igenom hela henne och tog lite prover och så men kunde inte hitta något som var konstigt. Tydligen kunde valpar få ett krampanfall men hon var egentligen lite för liten för det. Så om hon inte får något mer krampanfall så var det antagligen inget farligt med henne eller så men om det skulle komma något mer ska hon utredas vidare med mr-röntgen av hjärnan osv. 
 
Så himla skönt att dom ändå inte hittade något som var fel på henne! Och efter detta har hon varit lika galen och lika mycket terrorist som vanligt vilket är så skönt. Men var verkligen så fruktansvärt otäckt att vara ensam hemma när detta hände och inte ha en aning om vad det var som faktiskt skedde. Skulle det ske igen nu så är vi ju ändå berädda och har medicin hemma till henne. Men alltås fy fan. Var helt slut resten av fredagen efter detta. En totalt urladdning för både mig och Inez. 
 
 
Lillfisen när hon låg helt utslagen hos vetrinären och sov <3 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Pauline Strand

Hejsan! Mitt namn är Pauline och jag är 24 år. Jag bor i Örebro tillsammans med min hund Rut och min sambo Patrik, som dock bara är hemma ibland eftersom han annars jobbar inom försvaret. Själv spenderar jag tiden med att försöka plugga till jurist. Här får ni läsa om livet i allmänhet, alla tankar som har en tendens att snurra runt i mitt huvud och allt är skrivet med en massa felstavningar.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela